Tänkte försöka skriva några rader själv.

Känns som man varit levande begravd,

tittar ner på min arm och läser av vad som står på de vita armbandet jag har där.

2012-09-04

och i dag är det den 21!?

Vad hände, vad har hänt...

Minns att jag varit rädd, haft panik, hög puls, hosta, och spytt och inte velat vara ensam.

Höga febern o all morfin har även gjort att jag sett och hört massa konstigt som gjort mig rädd, skräckslagen.

Första veckan på sjukhuset minns ja inte mycke. Andra veckan sov jag.

Blev väckt för 1 vecka sen.

Det var tufft, man kunde inte gå,stå,prata eller något första dagen.

Bara hosta, all slem skulle hostas upp :(

Helgen gick, låg mest i sängen, satte upp i soffan lite och fick hjälp att gå in till toan.

Måndagen började jag äta själv, blev så trött på alla näringsdropp!
Tisdagen togs syrgasen bort, och även all medicinering.

Onsdagen fick jag åka hem på permis och sova.

Torsdagen tillbaka på sjukhuset, provtagning. Sen åka hem på permis 1 natt till.

Idag var jag inne och tog prover igen, alla mina värden är bra, och de går åt rätt håll så fick permis över hela helgen nu.

Allt börjar dock komma ikapp nu, att man är sjuk oc h att man nu även varit riktigt sjuk i de sjuka :(

Gråter hela tiden, är tom.

Kan knappt le.

Känner mig olycklig.

Tappat ännu mer muskler o ännu mera vikt.

orkar gå några meter sen pausa.

Hur mycket ska man behöva genomlida, de är fan inte rättvist.

Jävla piss sjukdom.

Som den förstör.

kroppsligt.

psykiskt.

känslor.

FAN.

Men gjorde en bra sak i dag iaf. Sa till den sjuksköterskan o undersköterskan som haft mest hand om mig, vilket enormt bra jobb dom gjort :)

Ge mig sommar 2013 NU!

 

Emelie O

21 september 2012 20:26

Finns alltid här vännen!

 

Annika

21 september 2012 20:44

Skönt att läsa att du är tillbaka igen! Kämpa på snart måste det vända!
Livet är jävligt orättvist men du kommer att ta dig igenom det här oxå!
Styrke kramar från fam Rangbäck.

 

Ida Rundby

21 september 2012 21:12

Hej Jennifer! Jag känner inte dig och minns inte riktigt hur jag "hittade" din blogg, men nu kan jag inte sluta läsa den! Ibland sprutar tårarna och ibland får man ett smile på läpparna:) jag tänker fasen på dig varje dag och hoppas du får må bättre snart söta du!! Kämpa vidare, styrkekramar till Dig och din familj! /Ida

 

Gun.K

21 september 2012 21:13

lider verkligen med dig Jennifer :-( Kämpa på och många varma styrkekramar till dig.

 

malin

21 september 2012 21:14

Men lilla vännen.. Det gör ont i mig att läsa hur du mår.. Ja jävla förbannade skit sjukdoms jäkel!! Jag blir så arg att den finns.. Du har lidit nog! Men ge inte upp.. Jag hejjar på dig!! Kramar och styrka till dig och din familj. . Kämpa du fixar det <3

http://www.malinhejdenberg.wordpress.com

 

Cecilia

21 september 2012 21:19

Önskar jag kunde hjälpa på något vis!! Jag blir så berörd av dig och din situation. Önskar dig all lycka! Kram Cecilia

http://www.Finest.se/CeciliaSandberg

 

Annica

21 september 2012 22:31

Söta rara Jennifer, vet inte riktigt vad jag skall skriva... Tänker ofta på dig och önskar att jag kunde skicka lite styrka till dig. Med många små steg så är sommaren snart här igen. Kramar i massor från oss./ Annica,Stefan och Jesper

 

Jenny

22 september 2012 08:00

har följt dig ett tag nu i ditt kämpande. Sänder en stor kram till dig o familjen. Försök fokusera på ljusglimtarna och håll fast vid dem hur små de än må vara <3

 

erik

22 september 2012 09:19

fina jempan. är så glad att du svara på sms du jorde min dag värkligen. du är inte tom utan full av liv. du ger så mycket utan att veta om det. se inte ner se upp. tänk inte på det som varigt se det som är å frammot. sommare är snart här. men först är det jul å då får man önska sig saker av farbror röd hatt. å jag vet vad jag önskar mig. en go jempan med mons på terrasen som grillar å tar nott gott att dricka med mig å sara. okej syster yster jusan med gubbe får också va me som hon är en av dom starkaste finaste tjejer jag stöt på. de du jempan det önskar jag mej av farbror vit skägg å hans röda luva. var på grönan i går och såg the hivus. dom hadde en låt där som hette incen(vet ej hur det stavas:-(:-)) tänkte på dig då. ja hur mycket tål man hur mycket skit ska man ta? men tydligen mycket du är ett levandebevis på det. för du lever å står rakrygad det kallar jag för modighet.tuffhet och lifsglödje. du är så djävla bra jempan. kram på re nu å så ses vi snart.......

 

annelie

22 september 2012 18:09

Skickar över lite styrka till di !!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Sitter här i Segeltorp. Gjorde det för ett år sedan med. Var ute på en löprunda i morse, För ett år sedan var det en kamp att gå upp för trappan. sitter i soffan och äter glass. För ett år sedan satte jag här med 40 olika mediciner...

  Mycket som händer, men ändå så lite. Folk frågar, alla frågar. Varför bloggar du inte längre!? Jag svarar: Det är inget som händer. Jag ljuger... Det är ju faktiskt ganska mycket som händer.     I Tisdags var jag på sjukhuset och...

Nu  har det gått ett tag sedan sist, eller månader....   Idag är det 1 år sedan jag fick dom tyska cellerna.. Jag minns det som igår... Josefine var uppe i Huddinge vid mig. Jag minns att jag var ledsen, sur, överväntandes.. Jag frågade 1...

  2012-06-11 kl.11.00 Då mitt liv förändrades! Jag minns det som igår, och jag får ont i magen och känner mig ledsen när jag tänker på det!   Jag fick in my face, beskedet att jag fått Cancer. Jag bestämde mig ganska fort för att kämpa.. ...

  Nu var det suuuperlänge sendan jag skrev,och guuud vad mycket som har hänt sen sist.... Hade ju fått en gvh, fick behnadling men fel behnadling, och förra veckan fick jag en antibiotika och nu är jag i stort sett 100 % frisk och fri från det me...