Idag när jag var ute och gick tänkte jag en hel del och började räkna lite på datum, kom då på att för 2 månader sedan låg jag på Iva men syrgasen på den högsta och kunde knappt prata, orkade inte gå längre än några steg, fick hjälp på toan fick hjälp att duscha, ja livet var helt enkelt pisssåligt just då!

Idag 2 månader senare orkar jag ut och gå i timtal, jag orkar rida, både en och två hästar, ja, jag orkar i stort sett hålla igång hela dagarna!

Jag klappa mig själv på axel och säger BRA KÄMPAT, FORTSÄTT SÅ !

Idag är det 8 månader sedan jag gjorde mitt sista pass på Maxi innan sjukdomen...

Imorgon är det 8 Månader sedan jag blev inlagd.

Ja,man kan tycka att tiden gått fort och det tycker jag med när jag tänker tillbaka, men när jag var mitt uppe i alltihop ville jag ett tag bara dö, jag var så trött, mådde så dåligt och hade så ont, men sen kom den där vinnarskallen fram.
Jag ska klara det här, har ju hela livet framför mig. Yes och så blev det, jag fortsatte kämpa :D

Idag har det blivit promenad, provtagning, tårtbakning och matlagning.

Imorgon är det dax för en ridtur igen :)

Och efter det blir det kalas :)

Allt man inte dör av

Blir man starkae av