Sov 3-4timmar på raken i natt, sen var de kört, vaknade halv 5 med smärtor i höger ben, så stretchade men de hjälpte inte, så låg och halvslumra fram till klockan ringde vid 7, då hade jag sån gräslig smärta i båda hela benen att jag bara grät, och så har jag fått en gräslig hosta och svårt att andas, och det skrämmer mig, får små panikkänslor och tänker på respiratortiden..

Lotta kom in direkt när hon hörde att jag var ledsen, och kom upp med frukost, och som vanligt försvinner en del av smärtorna när man får näring i kroppen...

Men jag var svag, yr, och helt borta, så klädde på mig och borsta tänkerna o somnade, som tur var vaknade ja till precis så ja kunde gå ut till taxin.

Hela taxiresan sov jag, gick in på sjukhuset o satte mig i väntrummet och somnade..

Tills ja hörde någon ropa mitt namn..

Tog prover och pratade med läkare, och alla skakningar jag har beror på att jag har haft ALLDELES för höga doser av Sandimun så vi halverade dosen i dag, sen var de några andra mediciner med som var alldelesför höga och några plockade hon bort.. Och så la vi till magnecium, de kan vara en orsak till smärtorna att man har magneciumbrist, och så är det bivärkning från kortisonet,,

Som vi oxå trappade ner på :)

Tog mig ut från avdelningen, sen var ja tvungen att sitta på en bänk och vila, ringde taxi, sen tog ja hiss och satte mig och vänta på den...

Kl 11. kom ja hem, åt lite för ja var vrålhungrig igen...

Sen ringde dom från sjukhuset... och sa att ja hade 66 i blodvärde..... då fick jag svar på varför ja knappt kan andas och är helt slut...

Så de var bara att ringa taxi igen, åkte 12.30 och kom tillbaka 17...

Fick 2 påsar blod, och tjatade till mig en banan för jag var hungri.

Sov nästan hela tiden där...

Så vi får väl se vilket håll allt är på väg mot...

trängningarna hade nästan försvunnit, men nu är dom framme igen, men de borde hända lite nu när man ändrat så mycke på mediciner.

Segt me alla bakslag bara, men det är väl bara att låta kroppen göra vad den ska.