4 veckor sen jag var här sist, hade nästan glömt hur jävligt det är, eller jag ville tro att jag glömt.

Hann inte mer än in genom huvudentren.

så brast det.

Upp på M74.

Möttes utav fina Kajsa :)

fick ett rum, ensam ?! NEJ!!!
som sist får dela rum me en gammal kärring och vi är 4 st som delar den där äckliga toaletten.

Jag bara gråter.

Satte mig i korridoren, för jag vill inte sitta på ett rum och höra hur sjuka alla är.

Behövde gå på toa... Gick in där, men vände lika fort..

Och än en gång blir man ledsen, jag hatar det här stället.

Kajsa sa till mig att försöka äta lite, hon fixade mannagrynsgröt, och så fick jag låna personaltoan, för där var det iaf rent!

Dom sa till mig att det var 1,5 h kvar innan dom startar behandling så kunde gå ut om jag ville,

var på väg ut men blev bara så ledsen, Kajsa tog med mig till ett "prat" rum så vi pratade lite, sen kom en kurator och pratade....

När man är här blir allt så jobbigt, man mår helt plötslig jättedåligt, är jätte ensam, jätte utsatt, känns som ett jävla straff!!

Sprang ner till pressbyrån och köpte några lotter.

Kanske kan få ha lite tur!?
Förmodligen inte, men jävligt bra tidsfördriv.

Imorgon kommer Josefine,Mamma, Pappa och Carina Och Unn hit <3

Ska på informationsmöte inför transplationen...

    Min Måns får jag inte träffa fören Söndag :(

Men då kommer vi iaf ha 1 månad framför oss som vi kan umgås och leva "normalt"

Iaf  få vara på Gotland..

Tycker så synd om mig själv just nu.... Varför varför varför!!!???
Kan jag inte få vakna i morgon och vara frisk?!